Jag har just läst klart Hillevi Lenz Taguchis bok om pedagogisk dokumentation, och plötsligt har jag insett hur ovärderlig ett arbetsinstrument som paddan verkligen är i en sån här process! Det är bara att sätta på den och börja filma, fota eller anteckna vad barnen säger och gör här och nu. Lenz Taguchis bok har verkligen öppnat ögonen för mig kring hur viktigt det är att dokumentera barnens tankar för att kunna reflektera kring dem och sedan spinna vidare på dem. MEN, och här kommer mitt stora dilemma, mina elever som jag möter dagligen är INTE fem år och går i förskolan. De är 11-12 år och går i "mellansatdiet". Den ålder där forskningen säger att barnens spontanitet och nyfikenhet mer eller mindre har tagits död på av skolan. Strålande förutsättningar, eller hur!? Nu ser jag i och för sig mig själv som en relativt spontan lärare, som kan hoppa på ett infall, vare sig det är mitt eget eller barnens, ganska omedelbart. Men efter att ha läst boken börjar jag nu fråga mig: gör jag det på ett bra sätt? Lyssnar jag verkligen in barnens tankar, eller pådyvlar jag dem mer eller mindre omedvetet mina egna tankar i ämnet? Hur dokumenterar jag förloppet? Vad lär sig barnen? Vad lär JAG mig? När vi jobbar med olika projekt ( och i mitt fall kan jag säga att jag allt som oftast är mitt uppe i olika projekt, oftast med anknytning till musik), vad gör vi INTE då? Vad är det som får stå tillbaka för projektet? Ger arbetet barnen något utbyte? Får ALLA ut något av det, och i så fall vad? Eller är det mest för att jag själv älskar att jobba med sådana här saker som jag gör det? Eftertankens kranka blekhet...
Men för att återgå till boken, så fastnar mina tankar kring två saker. Det första är barnen lärmijlö. Jag tillbringar större delen av min tid i ett klassrum som på det stora hela har sett likadant ut sen... Ja, gissningsvis sen tidernas begynnelse. Alltså, många av dagens klassrum ser nog ungefär lika dana ut som de alltid har gjort. Är detta verkligen en miljö som inbjuder till nyfikenhet, experimentlusta och en vilja att lära och ta reda på saker? Addera är en fråga som jag tänkte ta med mig till barnen nu efter lovet. Om de fick bestämma, hur skulle klassrummet se ut då, med de resurser vi har att tillgå just nu? Hur tror DOM att den ultimata inlärningsmiljön skulle kunna se ut? Och hur, när och var lär vi oss bäst? Detta är ju olika för alla, hur ska man hantera och bemöta det? Vi måste ju har ett klassrum för ALLA, inte bara för dom som kommer med flest idéer och pratar mest och högst. Detta är ju faktisk en fråga där femteklassare kan ha minst lika många idéer och tankar som femåringar, och dessutom lika stor möjlighet att påverka.
Min andra tanke är det dilemma som uppstår just med att jag jobbar med femteklassare och inte femåringar. Hur kan man fånga upp barnens egna tankar och intressen, när man har en läroplan man måste följa? När det finns vissa saker man "måste" jobba med? Hur kan jag få barnen att själva spontant bli intresserade av att läsa om människokroppen, eftersom detta står i biologi-målen att vi måste undervisa om? Enligt Lenz Taguchi är ju barnen medkonstruktörer till sina kunskaper, och kunskapen uppstår och skapas i interaktionen mellan individerna och mellan individen och samhället. Hur får jag detta att gå ihop med alla "måsten" som finns i undervisningen av äldre barn? Visst kan jag själv som pedagog kanske inleda med att ställa frågor kring kroppen, vad den är bra till, vilka funktioner de olika delarna i kroppen har och varför de är viktiga, vilka funktioner skulle barnen önska att deras kroppar hade, och hur skulle den kroppsdelen som hade den funktionen se ut och vart skulle den sitta. Men då känns det återigen som att det är JAG som pådyvlar barnen MINA frågor, bara för att vi "måste" göra detta i femman. I läroplanen pratas detom att vi ska uppmuntra barnens kretivitet och lust att lära, och ett av ledorden är "entreprenöriellt lärande" (vad det nu egentligen innebär...). Samtidigt är läroplanen sprängfylld av "måsten"! Hur får jag detta att gå ihop?? Och OM jag på något magiskt vis skulle få detta att gå ihop, hur ska jag dokumentera det så att jag kan återkomma till det, låta barnen återkoppla så att de kan se sitt eget lärande och kunna utveckla det vidare, och samtidigt själv kunna/hinna reflektera kring hur jag fick ihop detta mirakel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar