Portfoliometodiken och IKT - en bra kombination!

Roger och Birgitta Ellmin beskriver i boken "Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik" (Ellmin & Ellmin, 2003) hur man kan (och till viss del BÖR) jobba med portfolio för att öka måluppfyllelsen i skolan och öka både elevernas, pedagogernas och föräldrarnas delaktighet och insyn i elevernas utveckling. Min egen erfarenhet av portfolio-arbete är icke-existerande, i så måtto att jag inte medvetet jobbat med det som kallas portfolio. Eftersom boken är nästan 10 år gammal så relaterar författarna naturligtvis till den gamla läroplanen, Lpo 94. Men detta har ingen betydelse för portfoliometodikens relevans inom Lgr 11 märkte jag när jag läste boken. Mycket av det som stod i Lpo 94 återkommer i Lgr 11. Portfoliometodiken är, enligt författarna,

en lärstrategi som söker bygga lärmiljöer som gynnar optimalt lärande genom att utgå från elevens aktivitet, delaktighet, ansvarstagande och förmåga att reflektera.(s.21)

Just detta med individualisering och elevinflytande är ju mycket viktigt även i Lgr 11. En av de viktigaste förmågorna som elever behöver träna upp är förmågan att reflektera över sitt lärande: vad gör jag, varför gör jag det, vad blir resultatet, hur kan jag använda det för att förbättra/vidga mitt lärande. Häri ligger också portfoliometodikens andra funktion, att använda den som

en utvärderingsstrategi, som så långt som möjligt kontinuerligt försöker spegla elevens utveckling och lärande på ett mer helhetsbetonat och nyanserat sätt. (s.22)

En portfolio kan mycket kortfattat sägas vara en elevs samlade arbete under sin skoltid. Arbetena kan vara av många olika slag - skriftliga, muntliga, ritade/målade, digitala, fysiska (t.ex. inom idrott). Metodiken handlar om hur man tar tillvara alla dessa samlade arbeten, vad man gör med dem, hur man kan använda sig av dem för att se en elevs utveckling och kunna se hur man ska gå vidare. Författarna är mycket noggranna med att påpeka att det är oerhört viktigt hur man gör med detta samlande. De beskriver hur de under alla år som de har varit ut på skolor och jobbat med att hjälpa dem införa portfolio har sett, att de största riskerna med att misslyckas med metodiken ligger i att man samlar för mycket eller för lite i portfolion. I det ena fallet blir materialet alltför stort och svårhanterbart för att kunna analyseras och utvärderas på ett bra sätt, och i det andra fallet blir materialet för torftigt och kan till och med bli missvisande. Författarna betonar att det absolut viktigaste att tänka på vid införande av portfoliometodiken är att man låter det ta tid. Man bör börja i liten skala, kanske med ett ämne, och prova sig fram till ett arbetssätt som fungerar just i det ämnet och med den elevgruppen. Här är det oerhört viktigt att hela arbetslaget "är med på tåget" så att man kan arbeta tillsammans, och hjälpas åt för att överbrygga svårigheter, reflektera kring resultat och hur man ska gå vidare. Här har huvudman/rektor också ett stort ansvar att se till så att pedagogerna får ordentliga förutsättningar för att genomföra arbetet, med tillräckligt med tid för planering, diskussioner, reflektion och genomförande. Har man fått alla dessa förutsättningar, och man lyckas införa och genomföra portfoliometodiken så som den är tänkt att användas kan den, enligt författarna, vara ett ovärderligt instrument för elev och lärare att kunna se elevens utveckling, utvärdera resultatet för att kunna hjälpa eleven vidare i sitt lärande och sin utveckling. Individualisering i skolan handlar till stor del om att se och möta varje elev där den är för att sedan kunna stötta eleven i dess fortsatta utveckling. För att detta ska fungera måste man ha en helhetssyn på eleven, att se individen ur ett interaktionistiskt utvecklingsperspektiv (s.36ff). Människan tänker, känner och handlar utifrån den situation den befinner sig i just nu. Författarna kallar detta för "personen-i-situationen" (s.36). Personen påverkar och påverkas av situationen, och tvärt om. I skolan innebär det rent konkret att man måste se på hela individen och dess situation och försöka förstå hur individen känner, tänker och handlar (s.38) för att på ett meningsfullt sätt kunna hjälpa och stötta den i sitt fortsatta lärande. (Detta påminner väldigt mycket om systemteori, som vi jobbar utifrån på vår enhet.) När man har lärt känna eleven utifrån ett interaktionistiskt utvecklingsperspektiv kan man börja titta på vart eleven befinner sig i sitt lärande. Portfoliometodiken bygger, enligt författarna, på den syn på kunskap och lärande som kallas konstruktivism, med företrädare som bl.a. Piaget och Vygotsky. Inom konstruktivismen betonas

att lärande är en aktiv process. /.../ Konstruktivismen utgår ifrån att vi lär oss när vi reflekterar kring det vi upplever och därmed konstruerar vår förståelse av den värld vi lever i. (s.39)

För att detta ska fungera kräver det att eleven förstår att den har ett eget ansvar för sin inlärning. Här kan jag tänka mig att det kan föreligga ett hinder för vissa elever om man ska införa portfoliometodiken. Många elever har aldrig blivit tränade i, eller behövt, ta eget ansvar. Detta är en oerhört viktig färdighet att träna, oavsett om man jobbar enligt portfoloimetodiken eller inte, eftersom detta är en färdighet som krävs och som man förväntas ha när man kommer ut i arbetslivet. En annan färdighet som krävs för att man ska kunna reflektera kring sina upplevelser och sin förståelse är man har fått det som författarna kallar "lärandets språk", alltså att man har fått lära sig "att sätta ord på, samtala kring och beskriva sitt lärande." (s.130) Sedan denna bok skrevs, för ca 10 år sedan, har den digitala tekniken utvecklats explotionsartat. För 10 år sedan hade men kanske 2-3 stationära datorer, om några alls, i varje klassrum. Skolan hade kanske tillgång till en filmkamera, och oftaste var den förbehållern pedagogerna att använda. Idag har varenda elev en smart-phone med inbyggd kamera, många skolor har eller är på väg att införa en-till-en-datorer, eller i alla fall en dator/surfplatta per 2 elever. Smartboards, projektorer, DV-kameror och digitalkameror finns på alla förskolor/skolor, och pedagogerna är mycket förtrogna med anvädandet av IKT. Det finns kurser inom allt som gällr IKT, och de besöks flitigt av duktiga, nyfikna pedagoger soom bara vill lära sig mer och mer om den nya tekniken och hur den kan användas på bästa sätt. I ljuset av detta kan man lätt se att den dokumentation som krävs inom portfolio-metodiken har blivit både lättare, snabbare och mer hanterbar. Mycket av det som förr fick dokumenteras med papper och penna, eller var svårt att dokumentera (tex en elevs utveckling i idrott) kan idag med lätthet dokumenteras och bevaras. Den vanligaste portfolion idag torde vara ett USB-minne eller liknande. Eller i alla fall bör portfolion innehålla en (stor) digital del, på ett USB eller kanske en mapp på en dator eller i en moln-tjänst. Har eleven en egen dator i skolan blir väl den den naturliga platsen att samla allt digitalt material på. Annars är nog molntjänster eller USB lättare. Vad kan då med fördel dokumenteras digitalt? Ja, det mesta, skulla jag personligen svara. Alla skrivna alster, såsom uppsatser, tema-arbeten, forskningsuppgifter, bokrecensioner mm skrivs ju oftast på dator i alla fall nuförtiden. Möjligen vill man spara några handskrivna alster i en fysisk pärm elle liknande, för att kunna se elevens färdigheter och progression i att kunna skriva för hand, forma bokstäver, och även stavning kan vara bra att kontrollera för hand ibland (då finns ju ingen auto-korrigering!). Matte kan ju tyckas vara svårare att bevara digitalt, men de flesta moderna matte-läroböcker har webb-baserade lärplattformer, det finns mängder med pedagogiska mattespel mm. Jag kan mycket väl tänka mig att man har matteförhör via datorn (jag har inte gjort det själv, men kan se att det borde gå att genomföra väldigt enkelt). Resultatet kan då sparas digitalt direkt. Dessutom ger IKT-verktyg pedagoger och elever möjlighet att dokumentera sådant som man inte, eller endast med stor svårighet, kunde dokumentera förr. T.ex. kan man numera lätt göra en ljud-inspelning av någon som läser högt. Detta kan man ju även dokumentera med bild, så att man kan se personen när den läser, t.ex. inför andra. Jag var tidigare inne på prestationer på idrotten, som med lätthet kan filmas och sparas. Alster tillverkade på bild och slöjd kan man ju fotografera av eller filma, och inom musik finns det oanade möjligheter att bevara alster digitalt. Dessutom kan allt redigeras och behandlas digitalt, så att det "ser snygg ut" när det presenteras. Eleven kanske vill göra ett bildspel av sina samlade bild-alster, eller lägga till musik eller roliga ljud när man tittar på filmen från idrotten. Allt i syfte att eleven ska känna sig stolt över att få visa upp sin portfolio. Detta gäller i första hand den portfolio som författarna kallar "visningsportfolio" (s.80ff), alltså den del av portfolion som eleverna har valt ut för att de vill visa upp de alster som finns i den. Som avslutning vill jag säga, efter att ha läst boken, att portfoliometoden känns som en vettig och genomtänkt metod att arbeta efter. Jag känner igen många element, och har en känsla av att mycket, eller i alla fall en del, av portfoliometodikens grund-läggande tankar verkar ha inkorporerats i den "vanliga" skolundervisningen, även om man inte uttalat jobbar enligt den. Jag ser själv många saker som jag redan gör, och ännu fler som jag gärna skulle vilja göra för att ännu mer fötydliga för mig själv, eleverna och framför allt föräldrarna VAD vi gör i skolan, HUR vi gör det, med vilka METODER, och framför allt VARFÖR vi gör det vi gör. Och detta arbete måste starta hos mig. Jag måste se vad jag gör idag, hur jag skulle vilja att det var och hur jag kan komma dit. När detta blir tydligt för mig kommer jag också att kunna göra det tydligt för mina elever. Och när det är tydligt för dem så kan vi tillsammans förtydliga det för föräldrarna. Och då kommer alla våra digitala hjälpmedel att komma bra till pass.